mer att läsa

Mer att läsa

PAX VOBISCUM

Författare Jan Carlquist

PAX VOBISCUM

Strtsida

Det här är vi

Gamla Nyheter

Nya Nyheter

70-årskalas

Publicerade böcker

Julotta

Kila kyrka

Påskberättelse

Våra hundar

Biblia Pauperum

Skillingmark & Vingåker

Lite foton

Mer att läsa

Malta påsken 2009

Birgitta och jag firade påsken på Malta och resan fick som resultat två bildspel som kommer här nedan.

Det första bildspelet visar lite foton på Birgitta och mig och våra två vänner, Mona och Bertil Johansson, som skaffat sig hus på Gozo. Själva bodde vi på Dolmen Resort hotell. Bildserien visar bilder från bland annat Valletta, Midina och Gozo.

Det andra bildspelet visar bilder från passionsprocessionen på Långfredagen i Valletta. Romerska soldater kommer först från höger och hämtar Jesus. En halvtimme senare börjar den stora processionen från en kyrka till vänster. Under en dryg timme fick vi så se scener från Jesu lidande samt gammaltestamentliga inslag som till exempel Melkisedek, kung David och Mose. Två små barn gick med de kärl Pilatus använde när han tvådde sina händer. Och på slutet kan man se 4 biskopar hålla i tåtarna på den glaskista i vilken Jesu kropp låg. Därefter ser man det tomma korset och Maria som sitter där nedanför som i pietá – men nu utan Jesu kropp som tagits ifrån henne.

Titta här på bildspelet från vårt hus. Det är dels från Birgittas ”orangeri” och dels från trädgården.

Birgitta är duktig med blommor, äpplen och tomater.

Untitled Page

Till jul brukar många av oss åter plocka fram julkrubban, den med den heliga familjen, stallet och alla djuren. Som regel brukar den få stå framme till Trettondedag jul, då det är vanligt att man flyttar fram de tre vise männen (numera: stjärntydarna och i äldre tider heliga tre konungar), som sedan gammalt har namnen Caspar, Baltasar och Melkior.

Man tror att de var tre på grund av gåvornas antal: guld, rökelse och myrra. Just dessa tre gåvor hade sin särskilda symbolik:

Guldet som de förde med sig till Betlehem symboliserar en gåva till en konung;

rökelsen ansågs vara en gåva till en präst (jfr Hebr. 7:26);

myrran användes vanligen vid begravningar och kan här ses som ett förebud till lidandet. Att komma med myrra, som present till en nyfödd, är närmast att likna vid att till nyblivna föräldrar överlämna ett presentkort på FONUS.

Tre kronor

Beträffande de tre konungarna – eller stjärntydarna som det numera står i våra biblar – så berättas att den fromma Helena (som var mamma till kejsar Konstantin den store och levde 255 – 330 e.Kr.) fann stjärntydarnas grav. Deras kroppar fördes efter upptäckten till Konstantinopel, varefter de via Milano år 1164 på något sätt ska ha hamnat i Köln. Där förvaras numera deras skrin i Kölnerdômen, som byggdes till heliga tre konungars ära.

Makthavarna i Köln tog därför tre kungakronor i sitt vapen. Och från Köln kom de tre kronorna med Albrecht av Mecklenburg år 1364 till Sverige och blev vårt riksvapen. Om nu detta är riktigt kan det vara något att tänka på nästa gång vårt kära ”Tre kronor” spelar. De lär ju på sätt och vis vara ”ättlingar” till de tre vise männen. Foppa och de andra i vårt ishockeylandslag ger oss en påminnelse om Trettondag jul. Men det tror jag inte de vet om. Och inte så många andra heller.

Redan i den tidiga kristenheten ansågs stjärntydarna eller heliga tre konungar representera de tre då kända världsdelarna: Europa, Asien och Afrika (därför brukar en av dem avbildas som färgad).

I Kölnerdômen svävar tre änglar över deras reliker med biskopsmössor. Legenden berättar nämligen att aposteln Tomas döpte de tre konungarna, som sedan, efter sitt dop, verkade som ärkebiskopar i Indien.

Munken Johannes av Hildesheim, med boken ”Heliga tre konungar”, som han skrev år 1375, berättar i samma bok, att ”judarna av hat kallade Helena för stallpigan”, därför att hon grundat och i Betlehem byggt en så förnämlig kyrka över det stall där Jesus föddes”. Den så kallade Födelsekyrkan är för övrigt världens äldsta bevarade kyrka, byggd i början på 300-talet.

Jag är grinden

Julkrubban med sina figurer har som regel i fokus ett stall Det brukar idag se ut ungefär så som ett svenskt stall såg ut förr i tiden. Men egentligen var nog Jesu födelseplats snarare en grotta i Betlehems berg. Det står för övrigt inget i Bibeln om något stall. Det är något man tagit för givet, eftersom det talas om en krubba (som Maria lade sin son i). Och var brukar man återfinna en krubba, om inte i ett stall?

Men i Juda rike på Jesu tid höll man sig inte med stall av vår modell. Istället använde man sig ofta av grottor, av vilka det fanns många. På kvällen föste man som regel in sina djur i någon ledig grotta och därefter lade sig herden i grottöppningen. Han blev så att säga ”dörren” eller ”grinden” in i grottan som man måste passera. När herden låg i grottöppningen hade han full koll på om någon tjuv tänkte ta sig in till hans får eller om något djur försökte ta sig ut. (Jfr hur Jesus använder sig av den metaforen i Joh. 10:7 ”Jag är grinden in till fåren” och Joh. 10:9 ”Jag är grinden. Den som går in genom mig”.)

Hela den texten, där Jesus använder sig av bilden av en människa som dörr blir helt obegriplig, om man inte känner till hur herdarna vakade över sina djur inne i grottorna.

I vår julkrubba, med stallet, hur det nu än ser ut, finner vi förutom barnet Jesus också Maria och Josef. Det är den heliga familjen som under julen kommer oss särskilt nära. Vår jul skulle inte vara jul om inte de var med oss.

Men i stallet finns också många olika djur. Det skulle nog kännas konstigt om man inte såg åtminstone oxen och åsnan, trots att Bibeln inte säger ett enda ord om några djur vid stallet i Betlehem.

Oxen och åsnan

Just oxen och åsnan har alltid funnits med i alla sorters framställningar av julkrubbor. Faktum är att den äldsta kända bilden av Jesusbarnet i krubban (som är daterad till år 323) saknar Josef och Maria, medan däremot oxen och åsnan finns där.

Men i berättelserna om Betlehem finns de inte. I julevangeliet står det inte ett ord om några djur vid krubban. De har kommit dit av helt andra skäl.

Vill man veta varför, får man gå till den latinska Bibeln (Vulgata) och där läsa vad profeten Habackuk har skrivit. Man finner då i den liturgiska versionen av Septuagintas text till Hab. 3:2 att det står: Mellan två levande varelser skall du bliva igenkänd, när tiden är inne, skall du bliva uppenbarad.

Det är mycket troligt att profetorden tolkats som att de syftade på oxen och åsnan. Vi vet ju att evangelisten Lukas varken nämner åsnan eller oxen, när han skildrar Jesu födelse. Traditionen med oxen och åsnan har dock förankring i den tidiga kyrkan.

I den gamla kyrkan, bland de äldsta teologerna, hände det nämligen att man sammanställde bibelställen på ett för vårt sätt att se minst sagt djärvt sätt.

Djuren begrep mer än människorna

När man förr i exempelvis Lukasevangeliet läste, att Maria lade sin son i en krubba, väcktes associationer till det ställe i Gamla testamentet, där krubban omtalas i ett profetiskt sammanhang. I Jes. 1:3 kan man nämligen läsa:

Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.

Redan Origenes (o. 185 – 251/254) uppfattade dessa ord som en profetia om Betlehem. Messias föddes till världen på en undanskymd plats. Israels folk begrep inte vad som skett. Men djuren förstod, enligt Origenes, mer än människorna.

Utläggning och bildframställning följdes sedan åt: Oxen ses slicka barnet och fick betydelsen ”oxen känner sin husbonde”. Åsnan ses äta av höet och fick betydelsen ”åsnan känner sin herres krubba”.

Origenes konstaterade även, att oxen och åsnan hade olika rituell status i Gamla testamentet. Oxen var där ett ”rent” (koscher) djur, som man fick äta. Åsnan var däremot oren och fick inte ätas.

Därför kom oxen att allegoriskt beteckna Israel, Guds eget folk, medan åsnan fick representera de andra folken, hedningarna (gojim). Teologiskt tolkades detta som att vid krubban finns på en gång både egendomsfolket, Israel, och hednavärlden. Alla ser de, alla känner och tillber.

Tidigt ville man alltså visa att vid Jesu krubba står både det judiska folket i oxens gestalt och de andra folken i åsnans gestalt. Alla tillber de världens Frälsare.

Kamelens symboliska betydelse

Men djuren i våra julkrubbor berättar mer än så. Ibland kan man lite vid sidan av se några kameler med sin packning. Det är de vise männens djur. Än har de inte kommit fram. Det gör de först på Trettondedag jul. Men de finns där i julkrubban och visar, att de är på väg mot stallets hemlighet.

Kamelen är ett i många avseenden intressant djur. Teologiskt står det som symbol för kapitalismen. Dels därför att det var ett dyrt djur i inköp, dels därför att det användes av handelsmännen – de rika kapitalisterna. Och hur mycket människor i olika tider än avskytt kapitalister, så har även de faktiskt en plats i julkrubban. Julens glada budskap gäller även de rika. Ingen är utesluten!

Det gäller även dem som är längst ner på den sociala skalan. I julevangeliet är just dessa representerade av herdarna – kända för att vara slagskämpar och tjuvar och föra ett dåligt leverne.

Uteliggare var de och stal ibland får och annat från sin husbonde. Men de skötte om fåren, som också de har en symbolisk betydelse, i det att de påminner om påskalammet och Agnus Dei – Guds rena lamm oskyldig.

Så kan julkrubban med sina olika gestalter symboliskt tala till oss. Om vi bara lär oss språket.

Söndagen den 3 januari 2010 mottogs den nye kyrkoherden, Bo Lindell, vid en högtidlig gudstjänst i Skedevi kyrka. Där var rökelse, biskop Martin Lind, rökelse och en skrälldus med präster. Även jag, som tjänstgjort en hel del i Skedevi, Regna och Rejmyre, var inbjuden att närvara. Det är därför man kan skymta mig i det bildspel som Misha gjort och syns här nedan.

kontakta mig:

E-post: jan.carlquist@tele2.se

Sista uppdatering av hemsida:

Webbmaster: Misha

2 mars 2011